equalrights

 Detta inlägg som vi fått i svenskläxa ska handla om inget mindre än mitt/mina första ord. Mina första ord var ju såklart mamma och pappa, inte så konstigt med tanke på att alla föräldrar tjatar heeela tiden på sin unge:" Kolla, vem är det där? Är det inte pappa? Jaaa, och kolla där är ju mamma". Osv. osv., så då är det ju inte så konstigt att det var mina första ord. Men mina första ord efter det var(trodde min mamma) titta lampa. Och utifrån en bok vi läste på svenskan kan titta lampa betyda flera olika saker, t.ex.: Titta på lampan, jag vill titta på lampan, titta en lampa, jag vill titta närmare på lampan osv. Och enligt mamma var jag ungefär 1 år då jag sa dessa ord, en orsak till att lampa var mitt första ord(efter mamma och pappa) var att jag var tydligen var extremt intresserad av lampor när jag var liten.

 Förmodligen är säkert så att sådana saker som barn tycker är intressant och fascinerande är bland de första ord dom lär sig att säga och det är ganska häftigt snabbt barn kan börja säga enstaka ord, redan efter ett år och att dom vid 4 årsåldern kan göra sig förstådda för folk utanför närmaste familjen.

En till sak detta inlägg ska handla om är mina slangord. Och slangord använder jag mig ganska mycket av, dock mest då jag pratar men även då jag skriver. Och några av dessa är: Typ, asså, bah, shit och jö Finns nog många fler men kommer inte på några just nu. Och jag tror man använder slangord för att det är lite lättare än att använda de ursprungliga orden. Sen börjar man också härma efter på sättet ens kompisar skriver och pratar. Sen blir det lite som ett ”eget” språk dessa slangord och jag tror inte alls det beror på att man har dåligt ordförråd utan att man tycker det är lättare, roligare och kanske mer personligt att skriva med slangord. Men det är ju som sagt bara som jag tror, detta är ju väldigt individuellt

Med denna bild säger jag godnatt! (fastän jag inte ska sova riktigt än)