Varje dag är det något nytt som är "inne" på facebook och just nu verkar det som att det som är inne är att främja att kvinnor ska ha lite kurvor och "ben är bara för hundar". Det är ju bra! Eller?

Över allt i världen finns det kvinnor(självklart män också men i just detta inlägg kommer det handla kvinnor) som mår dåligt över sig själv. Kvinnor som ser smala modeller och känner att de måste se ut sådär och mår därför dåligt. Då är det väl bra att folk lägger upp bilder på tjejer som har lite kurvor, att människor säger att kvinnor "ska" ha lite kött på benen osv osv. Nej. Nej. Nej och NEJ.

Om man tänker lite längre än näsan räcker, hur tror man att de är som är jättesmala känner sig? Smala personer som kanske är födda så smala och som verkligen inte kan gå upp så mycket? Hur fan tror ni de känner när man titt som tätt får höra att det bara är hundar som skulle vilja ha dem eller att kvinnor SKA ha kurvor. Riktigt smala tjejer är alltså inte kvinnor.

Ingen ska behöva må dåligt över hur de ser ut. Tjocka som smala och det kommer ju knappast bli bättre för att vi lägger upp bilder och säger att smala inte är riktigt kvinnor. Inte heller åt andra hållet. Låt modeller se ut som dem vill, låt folk som är tjocka vara tjocka, låt folk se ut hur dem vill. Varför måste man tracka ner på andra för att själv kunna må bra? Så borde det inte vara.

Var nöjd med dig själv, sluta påstå att tjejer och killar ska se ut å ett visst sätt, sluta påstå att bara hundar vill ha ben och sluta påstå att tjocka är äckliga. ALLA borde få se ut PRECIS som dem VILL utan att någon ska få TRYCKA ner dem för det.

Vad är en "bra" förebild?

Satt återigen och kollade lite i min nya Frida tidning och som vanligt hade de ett nytt debattämne. Ämnet handlade om "Änglarnas" kroppsideal är bra eller inte.

 Den ena tycket att jo men är de, för de var inte lika smala som "vanliga" modeller och osvosv. Den andra tycker inte att idealet är bra och att det är absurt att alla ska se likadana ut och visa upp samma form.

Nu är det ju inte detta ska jag skriva om utan jag började fundera, vad är en bra förebild? Inte modeller iallafall. Eller ja det beror på. Before you say WFT, let me förklara.

För att en förebild(eller förebild och förebild, någon som kan hjälpa mig på vägen till att känna migg nöjd med mig själv), för mig, ska vara bra ska den faktiskt ha samma(läs ungefär) kroppsform som mig. Varför? För känner jag mig missnöjd med mig själv, skulle jag knappast vilja kolla på smala, vackra modeller som säger: Älska dig själv! DÅ känner jag lite: Lätt för dig att säga, du som är smal, vacker och modell. Samtidigt skulle jag heller inte ha en förebild som är SUPERtjock heller. Att vara tjock är ju hälsosamt.

Dock, kan kanske någon annan, verkligen känner att modeller får dem att känna sig perfekta och andra kanske känner samma sak fast med feta. Var jag nu vill komma med detta är att, det finns nog inga "perfekta" förebilder(eller vad man nu vill kalla det). Alla har brister i andras ögon och alla hittar olika kroppar och dylikt. Men det finns nog inget perfekt ideal. Det finns nog helt enkelt något som passar alla.

Måste bara få avsluta med: ALLA ska få se ut PRECIS hur de VILL utan att någon ska kritisera dem. Punkt

Smell you later!


This?



Or this?

Jag vet inte ens hur jag ska börja. Har suttit och skrivit och raderat, skrivit och raderat. Men nu måste jag börja

Nu när det nya året har börjat, har många bestämt sig för att gå ner i vikt och börja gymma(eeeeh?). Det handlar inte om att bli hälsosammare(gäller inte alla) eller att röra sig mer, utan att bli smal. Redan smala tjejer, vill bli ännu smalare och jag kan nästan bli helt jävla tokig, att det ska behöva vara så. Fan.

Det gäller inte heller att göra det på ett hälsosamt sätt, utan att det ska gå fort. Det ska ta en vecka, sen ska man vara klar. Man skiter i hur KROPPEN mår, bara man är snygg utanpå. Man gör inte längre något för att man vill, utan för att man tror att man måste. Varför?

Jag kan ju säga att jag inte har gillat min kropp, knappt så jag gör det nu. Jag har försökt med att gå ner i vikt på konstiga sätt, hoppas över måltider mm. Men så funkar det inte. Det gör inte det. Jag har nu börjat äta nyttigare och tränat, men huvudmålet har inte varit att bli smalare eller så, utan att ta hand om kroppen. När jag äter mycket skit och så, fuckar min kropp ut heeeelt totalt. Därför har jag tagit bort läsken och dragit ner på godiset. Gymmar gör jag för jag ÄLSKAR det. Finns inget bättre.

Varför ska det behöva vara så? Finns tjejer och killar som plågar sina kroppar, för att bli så snygga och smala som de vill, när det inte kommer hjälpa. När man kommer hitta nya saker att störa sig på. Var finns hjälpen? Var finns vännerna? Fan, att det ska behöva vara såhär. Usch.

När är en bra ålder att få barn? Min mamma och jag satt och diskuterade detta i förgår.

Min mamma var 34 när hon fick sitt första barn och 40 när hon fick mig. Min pappa(inte minr brors pappa) var 42. Det är en ganska hög ålder för att få barn.

Så, jag och mamma pratade om det här och jag sa då att väldigt många verkar vara stressade över att få barn. Tror att om de inte får barn innan 30, kommer de vara barnlösa hela livet, eller att om man får barn sent, ska man inte hinna få barnbarn. Att spermierna kommer dö när man är 28 eller att livmodern kommer kollapsa. Typ.

Så varför stressar vi? Jag själv, vill inte ha barn förrän jag är 30-32. Orsak? Jag vill hinna plugga KLART innan jag får barn, och helst börja jobba lite innan, så jag har lite pengar. Jag vill resa runt jorden, och hur ska jag kunna det, om jag har en unge vid 25 års-ålder? Blir lite svårt. Sen vill jag ha erfarenhet och känna mig välförbered och mogen och det är jag nog inte vid 25-28.

Det finns ju både nack och fördelar med att skaffa barn sent. Lika så med att skaffa tidigt. Visst, när du är 50 bast är din barn(som i mammas fall) 16år och du komme rinte få barnbarn förrän om typ 15år. Men gör det något? För min mamma vill verkligen inte ha barn nu, hon är mitt uppe i jobbet, lika så min pappa. De skulle knappast ha tid att hjälpa mig eller hälsa på sina barnbarn så ofta. Sen har de ju massa erfarnhet, för det har levt ett tag och lärt sig massa som jag kan ta nytta av.

Nu får man ju självklart välja själv när man vill ha barn. Vissa kanske vill ha när det är 17, vissa vid 26 och vissa 40. Men döm inte föräldrarna efter åldern! Bara för att man är 40, betyder det inte att man är en dålig mamma(dock finns det gränser,men de sätter du)

Smell you later!

Detta är något av alltid undrat över och något man ofta stöter på(hej facebook). Dessa klagomål om att vi inte får sjunga vår älskade nationalsång, inte ha vår älskade fina flagga och allt vad vi nu inte får ha. Men för vem får vi inte ha det för?

Dem flesta som man ser skriva sådana inlägg, skyller detta på invandrare och får det att låta som att muslimer ska ta över Sverige. Men är det verkligen invandrarna För två år sedan(tror jag) hade vi ett såkallat "mångkulturellt" national firande med vad jag tror var afrikansksång. Detta skapade då rabalder och en del folk blev på riktigt arga men minns jag inte fel,( av det jag läste i tidningar och såg på en facebookgrupp som stödde detta) var det bara svenskar som kämpade för detta. Var är då invandrarna?

Visst, de kanske föreslog detta men det borde ju få vara en rättighet att föreslå något, det hade iallafall jag velat ha om jag bott någon annanstans. Att föreslå betyder inte att man kräver något. Men med vår flagga då? Vilka är det som avskyr den? Jag har då aldrig sett, hört, läst osv någon som ansett att svenska flaggan är rasistisk, som är invandrare. Vem föder ens denna idé? Jag tror att det är helt vanliga snälla svenskar som är så rädda för att vara rasister, att de anser att svenska flaggan är rasistisk. Men det är ju bara jag. Lika med national sången.

Nej, jag anser inte att vi helt ska anpassa oss till andra men varför så rädda för att prova lite nytt? Måste allt vara samma gamla smörja hela tiden? Ha lite andra typer av musik på nationallfiranden osv? Vi sjunger så jävla mycket engelskmusik, kanske prova på annat? Sen måste jag ju bara nämna, på nationalfirandet förra året, var nog 2/3 av barnen som hade flaggor i ansiktet av utländskt utseénde . Det värmde hela mig.

Tack för mig!

Satt och läste min Frida tidning som jag fick hem idag och då hade de med en sida som handlade om abort. Två stycken personer, en för abort och en emot abort hade blivit intervjuade och fått lägga fram sina argument om saken. Och jag blir alltid lite irriterad över dessa disussioner (nej, det är inte fel att diskutera)

Varför ska det anses fel att göra abort? Visst, om du är en liten, ursäkta uttrycket, slampa, som använder abort som ett preventivmedel men om du helt enkel har sex med din kille och kondomen spricker, ska du då behöva föda barnet? Även om du känner att du inte alls är mogen, att du inte kommer kunna ta hand om barnet? Att du bara känner avsky för barnet och spyr av tanken på barn (okej, lite överdrift). Bara tanken är ju hemsk, att du ska behöva genomlida morgonillamående, få ont i ben och att väldigt många kommer döma dig, om du skulle råka vara tonåring, bara för att föda ett barn du inte vill ha? Jag menar, en förlossning är ju knappast något skönt, eller?

Ja, det finns adoption, jag vet. Men trots detta, måste ju barnet ändå föddas, du måste fortfarande genomlida allt detta och det är ju knappats någon semester. Även om det låter hemskt, så visst, det är en människa, men JAG tror inte att när barnet är i magen, att den egentligen har någon aning om vad som händer, den kanske har det men JAG tror inte det. Och jag anser, att så länge den inte kan leva utan sin moder, får mammas bestämma. Måste självklart förklara vad jag menar med detta.

En nyfödd bebis, kan ju självklart inte mata sig själv, klä på sig själv osv. utan hjälp. MEN, den kan andas, utan hjälp(om den inte föds med något fel eller så). Den kan hålla sig själv vid liv. Så länge den ligger i magen, kan den inte andas utan hjälp av mamman. Då anser jag, att den på något sätt tillhör mamman och då ska mamman få bestämma. Jag vet det låter hemsk, men så är det ändå. Ett nyfött barn som kan andas och själv se till att den håller sig vid liv via andningen, gör själv, till vis del, att den lever. Aningen är ju ändå det viktigaste som behövs för att vi ska kunna leva, ett barn i magen kan inte andas själv.

Dock, om jag skulle få välja, skulle jag vilja göra abort så tidigt som det bara går. Ju längre det går, ju mer mänsklig blir den och mer "levande. Men jag tycker, att när barnet födds och tar sitt första andetag, då rr barnet blivit ett barn, ett barn som lever, helt själv.

För att summera då, alla har rätt att välja själv om de vill föda sitt barn eller inte. Det ska ingen annan få bestämma och man ska inte behöva bli dömd för sitt val. Vill även säga att jag vet inte om allt jag skrivit är sant eller inte, reserverar mig för fel som man säger;)

Passar på att avsluta med att säga: Godjul och ett Gott nytt år

Dagen inleds med att jag mår illa, sweet. Sen fick jag en 50-lapp, det var roligt. Nu ska vi snart ha rollspel, sen chokladbollar<3

Ikväll blir det(förhopningsvis) glöggkväll med några brudar från kören! Kolla lite julfilmer, dricka glögg och julmust samt äta lite gottgott. Sen på torsdag är det avslutning och fika med några från klassen, myspyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys. Lame jag är....

Nu hoppas jag att jag spyr lite så jag slipper må illa. Puss!

http://www.hotgossips.se/2011/12/15/blondinbellas-nya-kropp/#comments

Vad i hela helvetet har hänt med världen?

54 kommentarer, BARA om en tjej är fet eller inte? Hur kvinnor ska se ut, att hon ser ut som ett fläskberg, att kvinnor ska se ut sådär osv osv. Det är fan sjukt.

Visst man får diskutera vad man vill, blabla, men varför diskutera om hur en tjej(eller kille) ser ut? Jag förstår inte.

Men allt ska man ju inte förstå.

Puss!

Jag brukar läsa en del bloggar och även skvaller bloggar och det senaste jag var att en bloggare vid namn Engla, ville operera brösten efter att hon varit gravid 2 ggr tror jag. Hon anser att efter att hon ammat och så, att henens bröst inte ser ut som de gjorde förut och nu vill hon alltså fixa till brösten. Som resulterat en JÄTTE diskussion.

Flera anser att man ska acceptera hur kroppen utvecklas och hur brösten ser ut efter att man ammat. Att ett par bröst inte kan fixa ens självkänsla, att man är en dålig förebild. Hur ska man kunna lära sina barn att tycka om sig själva om man själv inte gör det? Vad ger man för bild till sina barn om man opererar sig eller fyller ut läpparna etc. Plötsligt kände jag igen mig.

Nej, jag har inte opererat mig eller så, men jag har tandställning. Jaha, vad har det med bröst att göra kanske ni tänker? Jo, för opererar du brösten, som i Englas fall, gör hon det för att hon är missnöjd med sina bröst. Jag har, så länge jag kan minnas, HATAT mina tänder, verkligen hatat. Det har varit sneda och ojämna, de såg ut som något bara kastat in dem i käften, helt huller om buller och det har gjort att jag känt mig väldigt obekväm när jag ler tillexempel. Tror inte det finns många kort på mig där jag ler med öppen mun innan jag fick tandställning. Knappt många. Det har då gjort med väldigt osäker och har alltid varit något jag stört mig på, är det då fel att jag vill ändra det?

Ja, att operera brösten är lite större än att sätta in en tandställning men det är samma princip, man gör det för att man är missnöjd med något. Gör jag fel att sätta in en tandställning, bara för att jag ska acceptera mig själv? Sen i framtiden kommer jag självklart att lära mina barn att tycka om mig själv men om mina barn i framtiden kommer att må jättedåligt LÄNGE över något på sin kropp, kommer jag självklart att stötta dem. No matter what.

Hejsan!

Nu ska jag skriva ett inlägg som igen är en läxa men det blir ju roligt ändå! Vi har idag på svenskan pratat om hur nära vi kan tänka oss låta en annan människa komma utan att det blir obehagligt och som läxa ska jag välja ut en fundering ur svenskboken vi ska skriva om. Jag valde frågan: Tandläkaren måste ju få komma nära, Kan du komma på fler situationer där vi trots ett visst obehag tillåter folk att komma in i vår intima zon.

Det är ju så att när tandläkaren kommer nära, måste vi ju acceptera det, för det är deras jobb och de måste komma nära för att kunna hjälpa oss. Då är man liksom förbered på det och vet att någon måste komma oss nära. Lika när vi ska till doktorn, frisören, massören eller vill ha hjälp av en lärare. Alla dessa måste komma oss ganska nära för att kunna hjälpa oss och då är vi förbered på det och då kan(en del) man tycka det är OK på något sätt. 
 
Lika när man har sammarbetsövningar med t.ex. klassen. Då är syftet att man ska lära känna varandra och man kan inte göra det om man inte låter dessa komma nära, även om det kan kännas konstigt i början så har ju dessa personer inte ett syfte att komma när dig, det är inte deras mål och då kan det kännas mindre konstigt.

Så är det ju dock inte för alla. En del tycker det känns mindre obehagligt när någon kommer nära en utan att man vet om det, medans andra tycker tvärtemot. Jag själv ogillar när folk jag inte känner rör vid mig, typ att man lägger en hand på min axel eller sådant. Jag vill känna personer och känna att jag gillar den, då får man röra vid mig. Jag tycker också det känns bättre när folk som kommer nära mig kommer nära mig PGA att de måste, inte för att de vill.

Nu ska jag rosta en macka, dricka lite oboy sen ska jag krypa ner och sova. Godnatt allihopa!

OBS! Detta är en svenskläxa

Jag tycker faktiskt att det är så att tjejer och killar blir behandlade olika av lärarna, beroende på kön. Inte alltid men ibland. Jag har varit med om en lärare som inte riktigt vågade säga till på skarpen till de killarna som inte gjorde läxan i tid och skulle lämna in sedan, medan hon vågade säga till tjejerna. Det kändes lite som att hon ansåg att tjejerna såklart skulle lämna in läxan i tid, medans killarna var lite långsammare men att det var OK. I ett annat ämne där det bara var tjejer, var det en lärare som favoriserade en del av eleverna. Resultatet av detta blev att en av tjejerna som läraren inte riktigt gillade slutade på denna lektion och detta bara på grund av att läraren favoriserade en del och andra inte. Det är helt sjukt.

I min förra klass, var den ganska olika vem lärarna sa till mest men oftast var det killarna, även om tjejerna pratade minst lika mycket, dock kunde det vara precis tvärt om också. Då blir det så att läraren dömer utifrån vad de hört och tror och då blir det orättvist. Lika orättvist är det när läraren hjälper den som ropar och skriker mest efter hjälp, vilket som oftast brukar vara killar. Dock anser jag att tjejlärare kan vara snällare mor killarna och tvärtom och det är ju lite underligt, man kan ju tro att det skulle vara annorlunda.

För att summera min lulliga text lite, könsdiskriminering sker i skolan, oftast omedvetet men säkert medvetet också. Lärare har sina bilder av hur tjejer och killar ska arbeta och ger dem uppmärksamhet efter det. Om då lärare insåg att man inte ska behandla oss olika PGA kön utan efter hur mycket hjälp vi behöver i skolan. Killar ska inte få mer hjälp för att dom skriker högst utan de som har det svårt i skolan och behöver hjälp, de är de som ska få hjälp.

Tack för mig!

(Detta inlägg är en läxa och de som inte går i min klass kommer nog inte förstå)

Efter att ha läst dessa texter angående det såkallade 'ungdomsspråket' tycker jag att det är väldigt bra att den som skrivit den första texten förstår att det inte är pga. dåligt ordförråd som man använder slangord. Iallafall jag, använder slangord som en slags förenkling och för att man inte ska tråka ut sina vänner och en själv med att prata korrekt och exakt som någon slags grammatiklärare(no offence Jessika..) Slangorden bildar som ett eget språk som gör det lite mer personligt att prata med olika personer.

Tyckte dock det var lite konstigt att hon som blev intervjuad i den andra texten blev förvånad över att vi ungdomar kan ha djupa och seriösa samtal över internet. Varför skulle vi inte? Internet är ju vårat sätt att kommunicera och självklart tar vi upp seriösa saker då. Det hon också anmärkte var att man ändrade sitt sätt att prata beroende vem man prata med och så är det. Pratar man med vuxna och gamla, försöker man vårda sitt språk och inte se till att svära eller använda slang. Men när man pratar med sina kompisar slappnar man av mer och vågar använda slang och sådant, för man vet att de förstår och att de själv gör det. Men jag tyckte båda texterna var bra och att båda de som skrev och var med i texterna förstår oss ungdomar och att de vill förstå sättet vi pratar på. För ibland blir vi ungdomar missuppfattade och vuxna tror saker om oss som är felaktiga. Så jag tycker att sådana här personer och texter behöver vi fler av. 

Jag har ju innan sagt att bloggen ska handla om fördomar och sådant och nu ska jag skriva mitt första inlägg om fördomar. Och det ska handla om Ku Klux Klan(http://sv.wikipedia.org/wiki/Ku_Klux_Klan,om ni vill kunna läsa själva) som är en organisation som strävar efter 'vitöverhöghet och 'rasvedvetande'. Dom är vad jag skulle kallas rasister. Och jag kommer då alltså i detta inlägg diskutera deras åsikter och ursprung och säga vad jag tycker och tänker om denna organisation.

Jag är väldigt emot allt som har med rasism,nazism och fördomar att göra och första gången jag verkligen fattade vilka dessa var , visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Dom var med i ett program som hette Korrespondenterna(http://svtplay.se/t/103500/korrespondenterna, länk till programmet) och en av dessa påstår t.ex. att ‘Svarta´ bara har sex på hjärnan och att 'vi har olika genetisk uppbyggd' och därför borde 'svarta och 'vita få gifta sig. Då borde alltså inte heller folk med olika ögon färg,olika hårfärg osv. heller få gifta sig och skaffa barn , för då borde ju det också räknas som 'genetiska skillnader , eller?

Samma person påstår också att dom 'svarta' har lägre IQ än vi , att skallformen är annorlunda och att vi är annorlunda på samma sätt. Och då undrar jag, är det vetenskapligt bevisat? Har någon testat det och finns det någon statistik på det? Och INGEN är ju likadan som någon annan. Alla ”vita” har inte samma skalformer uppbyggnad. Ingen är lik någon annan. Och det gäller även för dom 'vita'.

Och jag undrar , varför anser dom att just 'vita' är så mycket bättre? Varför ska det vara vi som ska stå högts i rang, varför ska dessa ”svarta” människor ska stå under oss? Varför kan vi inte acceptera att vi inte är till 100 % lika men att det inte gör något, att alla inte måste vara likadana. Att vi tycka om och älska människor fast dom inte har samma färg som oss, att vi ändå kan lära oss av dom , att vi kan lära oss av alla . Att det faktiskt kan vara nyttig med ett mångkulturellt samhälle, då vi kan lära oss hur andra människor lever och vad dom tycker är viktigt och vad dom har för traditioner. Det är, enligt mig, något intressant och kanske till och med viktigt att veta för att kunna utvecklas som människa.

Detta är sådant jag kan sitta och fundera på i timmar och jag hoppas jag gav er något att tänka på . Nu ska jag läsa lite i min engelska bok och sedan se på säsongsstarten av Grey's Anatomy .

Ha en trevlig kväll allihopa!

 “the one who does not remember history is bound to live through it again”.