equalrights

Ett fint minne jag har är från när jag och min nuvarande pojkvän skulle träffas helt själva för första gången. Jag minns det som igår.

Jag satt hemma i fåtöljen och hade precis får lite akupunktur av min mamma, hon hade satt nålen på en punkt som gjorde mig på gott humör. Då smsade han mig och frågade om vi skulle träffas ute och prata lite? Jag blev helt paff men svarad såklart ja, så vi bestämde oss för att träffas utanför drottningen(en kyrka i Sandviken). När vi bestämt det och han skulle ta moppen in till Sandviken blev jag helt tokig. Kunde knappt sitta still och for runt som något galet freak. Jag blev så himla glad! Hade väntat på att han skulle skriva det där, jag vågade ju såklart inte..

Så gick jag ut och vi träffades. Trots att vi var lite blyga båda två lyckades vi hålla samtalet igång. Två timmar stod vi ute och pratade tills det var någon av oss(minns ej vem) som var tvungen att gå hem. Precis innan vi skulle gå säger jag värsta bitcihgt: - Får man en kram innan man går då? Tror han blev lite chockad men en kram fick jag såklart.

När jag kom hem var jag så himla kall. Det var väldigt kallt ute just då, var vid denna årstid ungefär för 2 år sedan och jag hade frusit hela tiden men det var det värt. Värt att stå ute med den person som hela huvudet att spinna och fick igång fjärilarna i min mage.

Nu på lördag har det gått två år sedan han blev min, bara min. Jag älskar dig Samuel, never forget that<3